2.
Svarta rosor

by Jean Sibelius, text E. Josephson,
translated by William Wallace

Säg hvarför är du så ledsen i dag,
du, som alltid är så lustig och glad?
Och inte är jag mera ledsen i dag
än när jag tyckes dig lustig och glad;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

I mitt hjerta der växer ett rosendeträd
som aldrig nånsin vill lemna mig fred.
Och på stjelkarne sitter det tagg vid tagg,
och det vållar mig ständigt sveda och agg;
ty sorgen har nattsvarta rosor.

Men af rosor blir det en hel klenod,
än hvita som döden, än röda som blod.

Det växer och växer. Jag tror jag förgår
i hjertträdets rötter det rycker och slår;
ty sorgen har nattsvarta rosor.


Black Roses


Tell me what is't makes thee mournful today,
for thou ever art so joyful and glad?
Alas, there's nothing makes me sadder today,
than that thou thinkest me joyful and glad;
for sorrow has blackpetal'd roses.

In my heart is a rose laurel, rosy is she,
would that the night were at hand to set me free.
There's a thorn with the bud, there's a thorn with the leaf,
and the bitter day passes in aching and grief,
for sorrow has blackpetal'd roses.

Soon the roses in handfuls will blossom and bud,
more snow white than death, yet more crimson than blood.

The laurel is growing, tis nearing the end;
The laurel is growing, tis nearing the end;
for sorrow has blackpetal'd roses.