6.
Du är stilla ro

by Hugo Alfvén, text Ernest Thiel
translation by Andrew Barnett

Du är stilla ro.
Handen din, formad att smeka,
kyla min panna och leka,
dämper de tankars tärande svall.

Du är stilla ro.
Ögat ditt, kärlekens spegel,
spränger min innersta regel,
tänder i ljus all skuggornas natt.

Du är stilla ro.
Stämman din, harpospels susning,
gåtful som böljegångs brusning,
Lockar och dårar, vaggar till ro.


You Are Quiet Rest


You are quiet rest.
Your hands, formed for caressing,
playfully soothe my hot forehead,
still the torrent of my thoughts.

You are quiet rest.
Your eyes, mirrors of love,
release my innermost spring,
kindle the shadows of night into brilliance.

You are quiet rest.
Your voice, the murmur of a harp,
mysterious as waves' whispering,
entices, enchants, rocks me to rest.